Den omänsklige

Då kommer du naturligtvis också att bli en kritisk läsare när allt inte är riktigt sammankopplat, eller när situationen i staden har förändrats nyligen, byggs det om och byggs om, inte minst gatorna. Det är en sak som verkligen stör mig på att läsa, en sak som nog någon utanför Sundsvall och jättstersund inte svarar på. Men jag har hört andra som har läst boken i min bekantskapskrets också studsa tillbaka.

En del av åtgärden är relaterad till det genomsnittliga Svenska universitetet. Där accepterade Jonas Mostrem vissa friheter inom utbildning, ämnen och lokaler. Jag kan förstå att det kommer att betecknas annorlunda, och denna frihet kan accepteras. Jag arbetade där i 22 år och hörde bara en person som ringde Miun, och de bor i en annan del av landet.

Efter lite usel bland mina vänner och kollegor visar det sig att gymnasiet den mitt i talet när det bildades, och de enskilda personerna som läser där kan omänsklige använda det. Men de flesta har aldrig hört talas om det. I allmänhet finns det inget i samma anda som hos icke-människor, både unga och gamla. En detalj, men för den var det mycket störande läsning.

John Doe-teckensnittet återgår till titelsidan och titelsidan, vilket hjälper till att hålla presentationen tillsammans med omslaget. Men beröringshandeln på den gotiska servern bakifrån återanvänds inte. Tre andra touch-teckensnitt valdes dock i vyn. För kapitelrubriker som endast består av siffror, med undantag för sekventiell, används en uppsättning. Calibri används för citat, sånger och MMS-text.

Och Abadi Condensed används för att skriva in kapitel, fetstil. Tre typsnitt som omänsklige utmärkta i sig, men som tillsammans skapar ett extremt störande intryck. De flesta läsare inser förmodligen inte att det här är olika teckensnitt, men de små skillnaderna som finns mellan dem berikar inte typografin utan skapar mest oro. Boken visade sig vara mycket mer sammanhängande om den använde samma typsnitt, eventuellt i olika vikter.

Det bästa vore om du kunde använda samma typsnitt som boken. Ett kapitel på väg in i mängden. Citera texten i calibria.

Ingången till kapitlet i Abadi. Tyvärr slutar Carpenters typografiska glädje inte där. Många kapitel börjar, med undantag för kapitelnumret, med en indikation på tiden. Tidsvisningen är korrekt, med ett urtag till höger och satt i versaler. Bildtexter används inte någonstans omänsklige boken, och texttypen blir således den fjärde distinkta stilen som läsaren kommer att absorbera.

Det faktum att texten inte passar med något annat, oavsett om det är på vänster, höger kant eller i mitten, gör att den ser ut som kastas åt sidan utan någon reflektion. När detta händer tillsammans med kapiteltiteln och kapitelposten är resultatet bara en röra av olika intryck. Hundraårsjubileet av kapitlet, nästan till höger-datumet, ingången den vänster.