Vad innebär palliativ vård och omsorg

Fysisk smärta, som förutom fysisk smärta också kan bestå av andfåddhet, illamående och sömnproblem, är ofta den mest uppenbara mätningen av total smärta, men kan också vara ett uttryck för andra dimensioner. Mental smärta kan uppstå av rädsla och ångest, förlust av funktion och upplevelsen av hopplöshet. Social smärta inkluderar förlusten av sin roll i sammanhanget och förlusten av relationer och framtiden tillsammans med släktingar.

Existentiell smärta kan associeras med frågor relaterade till betydelsen av ens eget liv och död, liksom andra livsproblem [10]. När en person lider av livshotande sjukdomar uppstår problem av kulturell, religiös och andlig natur för att uppta mer och mer utrymme, vilket kräver att läkare har möjlighet att svara på en person som utsätts för sådana frågor i sådana frågor [11].

Patientens kulturella, religiösa och etniska ursprung kan tolkas som hälsa, sjukdom och död. Således kan tolkningar och följaktligen erfarenheter skilja sig beroende på det sammanhang där personen befinner sig.

Hälso-och sjukvårdspersonalen bör vara medveten om sin egen bakgrund och sitt förhållningssätt, som tillsammans med personlig erfarenhet kan prägla arbetssätt och reaktioner. Utan att tänka på dessa aspekter riskerar de att stå i vägen för att ge den bästa mänskliga vården baserat på patientens behov och situation []. I slutet av livet är behoven ofta desamma, oavsett patientens huvuddiagnos [15.16], och bilden av symtom domineras vanligtvis av smärta, andfåddhet och trötthet [], smutsig andning och förvirring [17].

Det är inte ovanligt att olika symtom som har liknande orsaker uppträder samtidigt i sådana kluster av symtom, såsom samexistens av hosta och andnöd [10]. Symtom kan också förstärka varandra, till exempel kan smärta orsaka ångest eller förvärra ångest och vice versa [20.21]. Enligt uppskattningar, identifiering av palliativ vårdbehov det har uppskattats att cirka 80 procent av de och 90 personer som dör årligen i Sverige har palliativ vårdbehov [1].

Att identifiera patienter med sådana vårdbehov vid rätt tidpunkt kan vara en utmaning, inte minst ur patienters perspektiv med andra diagnoser än cancer. Många andra diagnoser tenderar att visa stora fluktuationer under sjukdomsförloppet, vilket bidrar till större svårigheter att uppmärksamma när döden faktiskt närmar sig [22]. Processen att identifiera symboler som fortfarande indikerar behovet av palliativ vård kan underlätta användningen av olika verktyg.

Tanken är att frågan ska besvaras intuitivt och fungera som screeningverktyg för att identifiera patienter som kan dra nytta av palliativ vård men inte förväntar sig att de ska ge exakta svar resten av livet [1]. Instrumentets acceleration är mer omfattande och består av påståenden med allmänna indikatorer att signalen gradvis stör hälsoförhållandena, liksom sjukdomsspecifika indikatorer för obotliga livshotande diagnoser [24].

När det finns anledning att tro att en patient har ett palliativt vårdbehov rekommenderas det i "Palsied Sekventiell vård av en palliativ vårdperson", vilket är vad som kallas en "konversation vid allvarliga sjukdomar". Samtalets fokus ligger på patientens och anhörigas prioriteringar och förhoppningar, samt information om den förväntade utvecklingen av sjukdomar och rimliga behandlingsalternativ [25].

Tidig introduktion av palliativ vård har ofta visat sig gynna patienten under hela sjukdomsperioden, till exempel genom att underlätta deltagande [26] och beslutsfattande [27]. Det kan också minska behovet av akut läkarbesök och oplanerade sjukhus [] och öka andelen patienter som, enligt egen önskan, omsorg vård och dör i hemmet [29]. Även släktingar kan dra nytta av den tidiga introduktionen av palliativ vård, bättre utnyttja den återstående tiden med patienten, förbereda sig för patienternas död och hantera sorg [31].

För vårdpersonal har tidig administration visat sig linneryd karta möjligheterna till person - till-person-baserad vård genom ökat patientengagemang och tydlig dokumentation med vårdplaner individuellt anpassade efter önskemål och Den tidig fas inkluderar en vård då patienten fortfarande drar nytta av behandling, såsom en behandling som en maträtt och en allmän parenteral näringstillförsel, parallellt med behandling som främjar livskvalitet [35].

Denna fas kan initieras för vissa patienter i kombination med obotliga, progressiva skador eller en upptäckt sjukdom, liksom för andra patienter senare i processen, beroende på aktuell diagnos, behov och situation [6]. Den tidiga fasen kan vara en lång och ofta gradvis övergång i ett senare skede, där vårdcentralen måste ändras från liv till lugnande behandling, men som fortsätter att bidra till livskvaliteten [6].

I detta skede är det särskilt viktigt att effekten och nyttan av de vidtagna åtgärderna bedöms på grundval av etiska principer, såsom icke-skada [35].Exempel på när behandlingen endast ska fokusera på vård och vagnskadegaranti däck och övergång till vård i den sena palliativa fasen, vid sjukdomsframsteg trots livshotande behandling, palliativ när nuvarande behandling orsakar så allvarliga biverkningar att fördelarna inte längre uppväger Nackdelar [6].

Det sena stadiet av palliativ vård är vanligtvis kortare än det tidiga stadiet och varar i flera månader. Därefter bör vård vid livets slut erbjudas med tonvikt på en god och värdig död. Denna sista gång i en persons liv kan vara inom några timmar till veckor [34]. De riktar sig till alla yrken och avdelningar som tar hand om allvarligt sjuka och döende patienter, liksom patienterna själva, släktingar och beslutsfattare.

Sjuksköterskeprogram innehåller många exempel på sjuksköterskor och medicinska åtgärder som kan vidtas i alla vad av palliativ vård [34]. Detsamma gäller för läkare, där ett antal symtom och problem som kan uppstå i denna patientgrupp beskrivs baserat på forskning och behandling [41]. Behandlingsstrategier och vårdplanering målet med palliativ vård är att patienten ska må så bra som möjligt resten av livet.

När sjukdomen fortskrider är det möjligt att de åtgärder som tidigare gynnat patienten inte längre gjorde det. Detta innebär att en balans krävs mellan vilka åtgärder som är fördelaktiga för patienten och som bör avvisas eftersom de inte bidrar bra till livskvalitet och livskvalitet. Sådana rester och andra ståndpunkter om pågående vård kan formuleras i behandlingsstrategier som presenterar planer för tänkbara scenarier.

Dessa strategier måste valideras av patienten och närstående, samt dokumenteras och lagras på ett sådant sätt att intresserad medicinsk personal har enkel tillgång till information [35]. Användningen av behandlingsstrategier i forskning har visat sig främja god palliativ vård genom att öka andelen patienter som dör på den plats de själva ville ha, minska antalet och varaktigheten av oönskade sjukhusinsatser och minska förekomsten av invasiv vård i slutet av livet [42].

Att klargöra medicinska mål i förväg och planera vård förbättrar möjligheterna att uppnå en värdig död [43]. Eftersom det ofta finns flera aktörer och yrken som gemensamt ansvarar för palliativ vård i samarbete med patient och närstående krävs ett bra informationsutbyte mellan berörda parter. I sådana situationer rekommenderas att vårdplaneringen baseras på patientens och anhörigas behov för att säkerställa god och säker vård.

Under planering av vård, tidig och aktuell behandling, sjukdomshistoria och rådande hälsosituation samt recept och beslut om framtida behandlingsmetoder som genomförs [44]. Bedömning av symtom. För att identifiera behoven och behandla patientens problem tidigt och utvärdera de åtgärder som vidtagits bör en bedömning av symtomen utföras. Innebär långt som möjligt ska patienten utföra utvärderingar med hjälp av patientrapporterade resultatindikatorer på engelska, kallade patientrapporterade resultat Masure, PROM [45].

Bedömningen av symtom bör kompletteras med en historia och aktuell status [35]. Andra symptomskattnings-eller riskbedömningsverktyg är vanligare och används inom fler områden än palliativ vård. Dessutom finns det verktyg som en numerisk skala och en visuell analog skala som används för att bedöma intensiteten hos ett visst symptom och beskrivs i avsnittet i Vårdguiden om Smärtbedömningsverktyg.

Detta avsnitt innehåller också information om smärtbedömningsverktyg som är utformade för specifika patientgrupper. Oavsett val av verktyg är dokumentation och uppföljning av största vikt [6]. Dessutom bör patienten så långt som möjligt delta i valet mellan möjliga åtgärder, eftersom hans eller hennes prioriteringar inte alltid motsvarar vad hälsoombudet anser [35]. Om symtombedömningen med fördel kan kompletteras med en form där patienten kan ange smärtans placering, förekomst och karaktär för en djupare symbol, se avsnittet i Vårdguiden om Smärtbedömningsverktyg för en närmare beskrivning.

En enklare smärtanalys omsorg bestå av frågor om när, var och hur. Kommunikation och kommunikation och kommunikation och relationer är en av hörnstenarna i palliativ vård[5], men det är något som läkare kan uppleva svårt.